whothefuckisthis

Har ni någon gång varit med någon med vetskapen om att det bara är för stunden?  Att ligga i någons armar och veta att det kankse inte kommer att vara för alltid.  

Du passar på att njuta fullt ut eftersom du inte vet när det tar slut men du kan inte riktigt slappna av när du vet att du inte kommer ligga i den famnen resten av ditt liv. Du kanske inte ens ligger där imorgon.

Jag minns exakt den känslan men inser hur svår den är att beskriva. Jag kommer ihåg när jag vaknade av att solen värmde upp sängen med två koppar te och ett askfat bredvid. Jag drog mina fingrar över hans bröstkorg tills sängen blev för varm och jag gick utan att säga hej då. Han var inte mannen i mitt liv men ändå kunde jag inte sluta låta mina fingertoppar trippa över hans mage.

Jag låg i sängen en kväll och skulle somna när jag vände mig om och tittade på min älskade som låg bredvid och just i det ögonblicket insåg jag - det här kan bli min sista natt i denna säng. Jag flätade mina händer i hans och lät hans läppar röra mina trots att jag visste att när jag går imorgon så kommer jag kanske aldrig mer att komma tillbaka.

Jag minns varenda andetag. Jag minns formen på händerna och exakt hur leendet såg ut, och hur hans blickar kunde tala